Det är ganska precis 40 minuter kvar tills jag slutar, och jag tror jag ska dö. Jag är överdrivet depp, och kevin kom precis in. Jag hatar inte han. Jag hatar det. Alla minnen, som kommer.
Det var så länge sen jag satt där vid bordet i bibblan och skrev om musik med han. Jag önskar att jag hade stannat där. Då¨inte vetenskapen om hur det är att vara inlåst i ett rum med vita väggar fanns.
och det var så jävla nyligen hans röst skrek emo. och han hjälpte till att förstöra min värld
Det är dags att säga hejdå nu Till alla drömmar, mål och allt hopp Det är dags att släppa alla önskemoln och krypa ihop i fosterställning i en kall säng Natt efter natt
Det fanns någonting här förut Någonting djupt inuti som skulle hjälpa Som skulle hålla ett nedtyngt huvud ovanför jorden Men det är dött nu Och det är dags att säga hejdå
Inuti växer skrik ibland Och bryter ut lite oftare Utanför gråter alla sommarfåglar över att de inte får flyga här mer Och innanför gråter hoppfullheten för att den aldrig fick hjälpa till hela vägen upp
Det är dags att säga hejdå nu Till glädje, värme och ork Dags att bita tag runt smärtstillande tabletter och slå oss till söms Det är dags att bara glömma och allt och försöka hålla huvudet ovanför jorden
Jag sprängs. Jag vet inte vad jag ska göra längre. Jag har sovit ca 3 timmar inatt. Kom till farmor halv två och vaknade innan fyra. Sedan dess har jag drygat framför tv. Alla bara fösvinner, blir likadana, lika falska.
Jag bara sitter och stirrar på min arm och önskar att de var nya sår, inte gammla jävla ärr.
Ska vara på athena senast fem, jag har ingen aning om vad jag ska göra tills dess. Cissi och linus kommer vid 11, troligen någon annan kärring oxå >> så här kan jag fan inte stanna.
Du kan aldrig gissa hur sjukt jävla mycket jag önskar att allt var som förr.
Detta skulle ju bli en bra kväll. Vara med Kim och Andreas på stan. Men nu vet jag inte riktigt om jag orkar. Trängas bland massa folk, som kollar konstigt.
