Det skriker över allt.
Vart jag än kollar ser jag bara ögon som blänger, munnar som hånler.
Det river i kroppen, och det går inte sitta still. Felfelfelfelfelfelfel. Jag är Fel. Jag är Rädd, jag är ensam, jag är patetisk, jag är störd.
Blodet pulserar där innanför, skriker att det vill komma ut. Det gör bara ondare och ondare för varje hjärtslag.
Rösten skriker åt mig att gå dra fram rakblad och släppa ut det.

 Grattis Sara, ännu ett år av ditt liv var patetiskt och meningslöst. Varför leva ett år till?






Btw så myser jag i min Marilyn Manson tröja jag ficvk av felicia idag. hon är ganska underbar,