Vapensyster

Det finns inget att kvar att kämpa för känns det som (även fast det aldrig funnits det)

Det finns ingen där när jag behöver någon. (aldrig någonsing. När jag behöver någon som mest, försvinner alla)

Jag vill skära mig. Men jag orkar fan inte gå och hämta något.

Så jag bara ligger här och ser på det klibbiga bitarna av min hjärna som studsar runt innanför ögonlocken.

Jag bara ligger här, skriker rakt ut, för det känns som att luften bränns.

Det känns som om att huvudet är ett stort svart hål.

Det känns som om att någon står och sparkar mig i magen.

Det känns som om att klibbiga händer håller för mina ögon, min näsa, min mun.